Om saknad

För någon vecka sen berättade mormor att deras katt hade dött, synd tyckte jag för den katten var väldigt mysig och alltid sällskaplig när man kom och hälsade på. Vid samma dag så gick jag förbi köket och hörde att mormor pratade i telefon. Jag vet man ska inte lyssna på när andra pratar i telefon men det hon sa var så vackert:

".. jag var så ledsen över att mamma gått bort och jag saknade henne så mycket en dag när jag stod och diskade i köket. Jag sa rakt ut att: mamma finns du därute någonstans ge mig ett tecken, ge mig ett tecken så jag vet att du finns!"

Med gråten i halsen återberättar hon att en stund efter detta hade katten kommit invandrande till köket för att sedan stanna hos mormor tills han gick bort för någon vecka sedan.

När jag gick ut i trädgården igen så hade till och med jag gråten i halsen, hela scenen som jag lyssnat på var så otroligt vacker. Under tiden katten bodde hos mormor och morfar har den agerat som stöd för mormor i saknadens stunder. Och kanske har katten hjälpt mormor så att allt känns lättare.

Alla uttrycker saknad på olika sätt, vissa nästan minimalt och andra i överflöd. Vissa tror på att de som inte längre finns här hos oss ändå är närvarande och vakar över oss och kanske, kanske är det så ibland? Kanske finns gamelmormor där och vackar över sina barn och barnbarn och barnbarns barn? Jag stod henna ganska nära och ibland kan även jag nästan känna att det finns någon som är där vakar över mig.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0