Imorgon är det första dagen på universitetet efter jullovet, vi studenter har egentligen inget direkt jullov då det som vnaligtvis kallas jullov fortfarande är en del av höstterminen. Vanligtvis har man inget schemalagt under julen vilket äs skönt men man är för den delen inte ledig. Vi studenter har fortfarande uppgifter att göra, fakta att läsa in, labbrapporter att skriva osv. Min kliniska uppgift är en sådan..

Uppgiften ska redovisas imorgon och jag är livrädd. Inte för att jag har svårt att prata inför en massa människor, inte heller för att jag känner mig dåligt förberedd utan för att jag nu inser att allt med min utbildning har blivit mer på allvar. Kraven är högre på kunskapen och utförandet av arbeten nu såhär i slutet av min näst sista termin och plötsligt slår det mig, snart ska jag skriva min c uppsats ta examen samt ut i arbetsliver.. Hur läskigt är inte det?

Tanken på att släppa taget om studietiden och slunga sig ut i arbetslivet är spännande men samtidigt så skrämmer det livet ur mig. Jag känner mig inte redo, inte redo att ta mig an den sista terminen, de sista spurten och sen ta  det där långa språnget ut i vuxenvärlden. Visst jag anser mig vuxen nu med men inte riktigt lite vuxen som om jag skulle ha ett arbete och vara klar med studierna. Och att anses vuxen på riktigt är en av de sakerna som skrämmer mig som mest men samtidigt gör det mig stolt. Jag är nästan där, jag kan se mållinjen, det är långt dit meb jag kan se den!

Samtidigt som jag är glad att min studietid snart är över gör det mig också väldigt ledsen, det känns som om jag lämnar en väldigt viktig och kär tid bakom mig och den kommer inte att komma tillbaka. Det kommer bli ett farväl med mycket sorg och längtan tillbaka.

Det känns som om det bara var förra året jag flyttade hit och var rädd för att jag inte skulle klara mina studier, att inte anses tillräkligt smart för att gå på universitetet.

Allt som känndes så avlägset i från början börjar nu kännas nästan för nära och jag hoppas.. jag hoppas att jag är redo!